Jag har börjat läsa Moa Martinsons självbiografiska triologi. Det tog ett tag att komma in i den första delen Mor gifter sig och få flyt i läsningen men sen så blev det en så fin läsning. Hon skriver om mamman, styvpappan, grannar och släktingar och hon ser dem verkligen med barnets ögon. Det är ett riktigt eländigt statare- och arbetsliv hon beskriver, de fryser och svälter och hoppas alltid att det ska bli lite bättre på nästa ställe. Jag har lånat nästa del, Kyrkbröllop. Den sista delen heter Kungens rosor. En tråkig liten detalj är att nyutgåvan från Natur och Kultur luktar illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar