Vemod

Det är längesen vi hade hundar nu. Vår sista golden retriever, Hedda dog 2018. 

Idag när vi tog ner en buske i trädgården hittade vi en av deras dragkampsknutar mossig och inväxt i vintergröna. Det kändes så vemodigt men jag minns med glädje alla åren med hundar. Och det var ju faktiskt hundarna som gjorde att min man och jag träffades för nästan 45 år sedan.

 

Apport, Bobby

Vi ägnade oss åt lite apportträning i trädgården och roligare kan man inte ha tycker Bobby. Jag gömde och han letade. Lite som gömma nyckel fast med nosen som redskap.

 

Bobby

Vi har min syster och svågers hund Bobby hos oss några veckor nu och det är konstigt men det känns som vi aldrig har varit utan hund. Han är en glad och stark golden retriever och det är ju den ras som vi "alltid" har haft och som en gång i tiden förde oss samman. Det är mysigt att kunna borra in tårna i hundpäls igen när man sitter vid matbordet, klia en kelsjuk hund och känna tryggheten i att någon vaktar huset.

 

Bobby

Jag saknar förstås våra hundar. På midsommaraftonens morgon gick vi alltid till Bysjön  med dem. I år var min syster och svåger på besök så då fick deras Bobby ett bad. Kändes härligt att se en golden retriever simma omkring i sjön igen medan vi fikade. Och vilken morgon det var, helt ljuvlig!

 

Hedda

Vår rara, älskliga Hedda har fått somna in och vi är utan hund för första gången på väldigt länge.

Det är så olidligt tomt, ingen som möter oss i dörren med viftande svans, ingen som kommer för sin Frolic när det börjar dofta kaffe i huset, ingen att dela skogspromenaderna med. Åh Hedda, vad du fattas oss.

Heddagumman

Det blev ett uppehåll i skrivandet här efter nyår. Hedda vår snart tolvåriga golden blev sjuk och det visade sig vara livmoderinflammation, detta gissel som drabbar så många äldre tikar. Så vi har tillbringat en del tid hos veterinärer men nu är hon opererad och mår ganska bra tror vi. Vilken service det är hos veterinärer! Alla tar sig tid och lyssnar och förklarar, man tar prover och opererar och på några dagar är allt klart. Eftersom jag nyss har varit på ett mediokert läkarbesök är det lätt att man börjar jämföra och inte är det till den mänskliga sjukvårdens fördel precis, i alla fall inte den här gången! Men smakar det så kostar det. Tur att vi har hunden försäkrad!

En body istället för en tratt på huvudet, vilken bra uppfinning!

I bärskogen

Hedda älskar att vara med oss i bärskogen. Nu när hon är ganska gammal och varken hör eller ser lika bra som förr håller hon sig tätt intill oss. Hon vill inte riskera att tappa bort oss. Men hon är lika ovillig som alltid att hoppa in i bilen när vi ska hem. Förr gömde hon sig ibland bakom en gran.

Hedda och Bysjön

Hedda älskar när vi går till Bysjön som ligger tre kilometer bortom Vidablickstornet. På vägen dit frossar hon i alla dypölar. Väl där får hon simma och apportera så att hon blir ren. På tillbakavägen gäller tyvärr koppeltvång.

Bästa Hedda

Vår kära Hedda har en förmåga att vila på dekorativa platser. Här bland förgätmigejer. Numera tar vi promenader i lagom takt, gärna en runda i fårhagen. Det finns inget stängsel där längre men hon håller sig ändå "inom stängslet". Bilden av ett staket sitter väl kvar i huvudet.

Hurra för Hedda!

Idag fyller Hedda 11 år! Hon är den raraste hund man kan tänka sig. Numera får hon bestämma takten och sträckningen på våra promenader.  Allra bäst tycker hon om att få loda omkring för sig själv och kanske gräva lite efter sork.

Hedda hjärta soffor

I en hyrd stuga som var hundtillåten draperade vi soffan med ett stort skynke  och sen var det fritt fram för Hedda att ligga där. Vilken lycka!

Mejan

Igår var det ett år sedan Mejan fick somna in. Åh, vad jag saknar henne, min allra bästa vän och träningskompis. Jag säger som Emil i Lönneberga sa till Alfred. Du och jag Mejan, du och jag.

Sommar och bad

En sommar utan vattenapportering är en förspilld sommar, tycker Bobby, Mixi och Hedda.

Vi människor blir ganska blöta ändå utan att bada. ;-)

Promenader i midsommartid

Vilka vackra promenader det blir i midsommartid! Och alla underbara dofter!

Hedda, vår enda hund numera, trivs som fisken i vattnet med sällskap på promenaderna.

Vi är ju hundvakt åt min syster och svåger några veckor och får ha Mixi och Bobby hos oss.

Frostiga morgnar

Oh, vad jag tycker om de här frostiga morgnarna i mars och april. När både luften

och marken är alldeles krispiga. Fåglarna sjunger och solen värmer lite i nacken.

Har man tur får man se och höra fågelsträck på väg norrut under långpromenaden 

med hunden.

Fynd!

"Vad som göms i snö kommer upp i tö" brukar det ju heta. Hedda fyndade ett

urgammalt ben som hon roade sig med en liten stund. Annars är hon skendräktig

 just nu och lite dyster till sinnes.

Sappo

Vi har varit i Långlet och hälsat på en av våra valpar från vår kull 2002.

Sappo, 13,5 år, glad, charmig och väl bibehållen och med leklusten kvar.

Han har och har haft ett fint liv hos Bengt och Margit.

Kasta bollen då!

Godisbrunnen

I fårhagen där vi ofta strövar omkring finns det speciella godisställen 

där Hedda får små belöningar vid utfört "arbete".

Hedda

 På Öland var det alldeles för många kaniner för att jag skulle våga släppa Hedda.

Oj vad hon var ivrig och nosade överallt. Spännande!

Mejan

Mejan har fått somna in. Det är så oerhört tomt efter henne. Jag har haft så mycket roligt

tillsammans med henne. Hon älskade allt, apportering, spårning, lydnadsträning eller att 

bara vara med familjen.