Ett par restgarnssockor

Det blev lite garn över efter tröjan jag stickade härom sistens. Det fick bli riktigt mjuka och luddiga muddar till ett par restgarnssockor. Resten av sockorna är stickade i sockgarn som ju håller lite bättre än ren ull. Känns lika bra att ta till vara restgarner som matrester. Inget får förfaras! Den generationen tillhör jag.

 

Sommarstickningen

I sommar har jag stickat en inga krusidullertröja till mig själv. Mönstret är från Petiteknit och den är stickad i en tråd Sunday och en tråd Tynn Silk Mohair från Sandnes. Dét är mohairen som ger tweedkänslan. Tröjan är mjuk och go och det 

passar väl nu när höstkylan kommer krypande.

 

Cumulus nummer 2

Jag har stickat en Cumuluströja till i två trådar Tynn Silk Mohair från Sandnes. Mönstret kommer från danska Petiteknit. Den hamnade hos min ena syster då den var perfekt i storlek till henne. Att bära den är verkligen som att ha på sig ett moln, så lätt och mjuk!

 

Projekt lampa

Jag har stickat ett "överdrag"  av mohairgarnsrester till en gammal Ikealampa. Lampan har alltid givit ett så kallt sken som inte är riktigt trivsamt. Nu hoppas jag att skenet ska kännas lite mjukare. Just nu är nätterna lite för ljusa för att jag ska kunna prova lampan ordentligt. Den ser ändå ganska trevlig ut där den står i fönstret!

 

Sockor går alltid åt

Efter Marketta cardigan, som jag glömde att fotografera när den blev klar och som jag givit bort, har jag stickat två par restgarnssockor utan att använda något särskilt mönster. Rosorna på det översta paret kommer dock från boken tantulltussockor och sockan Rosa. Det känns alltid tillfredsställande att använda upp alla små nystan.

 

Tröjor och skön lyssning

Så var Lunenburgpullovern tvättad och blockad och färdig att användas. Nu börjar jag så smått på en kofta i det isländska garnet Lettlopi. Det är Marketta cardigan, ett mönster av systrarna Weststrand. Jag har stickat deras mönster tidigare och de är alltid mycket välskrivna och lätta att förstå.

Samtidigt lyssnar jag på en ljudbok, Katrina av Sally Salminen, inläst av Stina Ekblad, så skön att lyssna på. Boken är från 1930-talet, en riktig klassiker.

 

Vantar, vantar

Det börjar bli väldigt många vantar i vantlådan nu. Oftast är det restgarner från större projekt som blir till vantar. De två paren längst ner till vänster är innevantar att ha i andra par vantar, för mera värme och mjukhet. Jag ger bort de flesta till familj, vänner och till hjälporganisationer.

 

En gång till

Jag har stickat en Lunenburg pullover tidigare. Men eftersom jag tycker så mycket om  mönstret ville jag sticka en till. Den förra var i grå bottenfärg i Rauma garn. Och den nya är brun i garnet Pernilla. Det är så roligt att sticka det mönstrade oket. Sen är det ganska tjatigt men utmärkt att hålla på med när jag lyssnar på ljudböcker.

 

Mjukt och varmt

Under december stickade jag fem Sophie scarfar. Mönstret kommer från danska Petiteknit och är ett perfekt restgarnsprojekt. Så nu har jag använt alla nystan av tillräckligt mjuka garner. Här nedan syns tre av dem.

 

Bingegrytlapp

Den tråkigaste julklappen är en grytlapp läste jag någonstans. Det avhöll mig inte från att sticka en i halländsk stickning som kallas binge. Man stickar runt så att den blir dubbel och fram- och bakstycke blir lika och sen virkar man runt kanten. Jag har gjort en i grönt och rött också. Mönstret fanns i tidningen Hemslöjd.

 

Som ett moln

Jag har stickat tröjan Cumulus i Petiteknits design. Som alltid ett bra mönster med snygga detaljer som exempel har den I-cordkanter istället för resår. Den är stickad i två trådar av ett mohairsilkegarn från Sandnes som heter Tynn Silk Mohair. Tröjan väger bara 175 gram så den gör skäl för namnet.

 

Fyrtitalsstuk

Vi hittade en gammal sticktidning med härliga mönster med mycket markerade axlar.

Den snygga koftan med ett gammalt Ölandsmönster blev jag riktigt sugen på att sticka.

Min första baddräkt var en ljusblå stickad yllebaddräkt. Jag minns att den kliade och att den blev stor och tung när den blev blöt. Så att sticka en sådan känns inte så lockande. Den vackra jackan med Flodamönster skickar man in till Åhlén  och Åkerlund efter att man har stickat den. De ritar upp mönstret innan de skickar tillbaka den. Vilken service!

 

Garnfynd

När jag flyttade till Rättvik på  1970-talet gjordes det garn här. Bland mammas kvarlämnade saker hittade jag en härva av det garnet. Den blev ett nystan som jag ska  sticka ett par raggsockor av. Kanske måste jag lägga till lite annat garn, vi får se. Mönstret är ur Sofia Karlssons charmerande stickbok, Stickning- en värmande kärlekshistoria.

 

En värmande kärlekshistoria

För några månader sedan var jag på ett så trevligt föredrag i vårt kulturhus. Det var Sofia Karlsson som berättade om sitt liv som stickare och stickdesigner. Hon utgick från sin bok som är full av fina berättelser om vad stickningen har betytt i hennes liv och vackra mönster.

Just nu stickar jag vantarna Granit som är inspirerade av den sörmländska graniten och den gula vägglaven och som egentligen ska stickas i två toner av grått. Men eftersom jag använder slut på restgarner blev det en annan färgskala. Garnet är Rauma finull.

 

Nya fötter

Jag har börjat sticka nya fötter på ena dotterns utslitna Rättvikssockor. 

Mönsterbården var hel så den får hänga med ett "sockliv" till. Garnet heter 

Arwetta Classic och mönstret är mitt eget. Sockan är en tunnare socka i 

80% ull som stickas på stickor 2 1/2.

 

Restgarnsprojekt

Behöver jag flera par vantar? Nej, men det känns tillfredställande att göra av med restgarn. Och de är ju perfekta att ge bort. De här är inspirerade av vanten Strandfolk ur boken Sticka till vardags av Erika Åberg. De är stickade i Rauma finullsgarn.

 

Julvanten 2024

Under julhelgen har jag stickat ett par vantar i tvåtrådigt ullgarn. Mönstret är från Järbo som varje år lanserar en julvante designad av Maja Karlsson. Den tog sin tid att sticka då mönstret var oregelbundet på framsidan och det var ganska långa flotteringar så att man måste sno garnen om varandra. Men det blev till slut ett par vackra vantar, tycker jag.

 

Julvantar

I senaste Hemslöjdstidningen var det ett mönster på ett par vantar. Vantarna hette Tistel och var formgivna av Jenny Berge. Jag plockade ihop lite restgarner i ull och stickade dem. De blev en aning stora men efter en kort tvätt i tvättmaskinen filtade de ihop sig och blev lagom stora till en av mina döttrar.

 

Tripp, trapp, trull

Jag har stickat "Rättvikssockor " i lite olika storlekar. Den i ministorlek fick ett mindre och enklare mönster som passade bättre på den lilla sockan. De är stickade i det tunna sockgarnet Arwetta Classic med stickor 2,5. Mönstret till sockan i vuxenstorlek kan ni köpa av mig för 75 kronor. Summan minus portot skänks till Läkare utan gränser.

 

En bit i taget

Jag stickar på Järbos traditionella julvantar, varje år en nydesignad socka eller vante som publiceras i delar, medan jag dricker te och tittar på slasket utanför. Jag använder rester av tretrådigt ullgarn så det blir ett par rejäla vantar i år.