Sista oktober

Jag försöker att kratta lite mellan regnskurarna men det är tungt. Löven är så våta. Höstfärgerna börjar försvinna men bladen på Finlands vita ros är starkt röda och vårt nyaste äppelträd lyser i gult. Igår gick vi i skogen från Vidablick till Altsarbyn och vi hittade fina trattkantareller att njuta av till middagslaxen.

 

Varm vintertröja

Jag har stickat en tröja till mig själv. Den heter Stormtröja och mönstret finns i Erika Åbergs bok Sticka varmt och mönstrat som jag köpte på bokrea för några år sedan. Garnet är Tant Koftas strikkegarn i färgerna Mörk sjö och Trastägg. Mönstret var roligt att sticka men mindre roligt var att jag fick lov att sticka om hela kroppen från okmönstret och ner då den blev för stor. Men nu är den klar och färdig att användas!

 

Vindsfynd

Vi gör just nu en stor vindsröjning och då hittade vi dessa kastruller, kaffepannor och muggar av märket Kockums. Det är min mans mormor som har haft dem och hon avled i slutet av 1940-talet. Sedan dess har de legat nedpackade, senaste åren på vår vind. Men nu får de komma fram i ljuset igen.

 

Då och nu

Under promenaden lyckades jag fånga dåtid och nutid på samma bild. Och nutiden är verkligen viktig om vi vill ha en levande landsbygd. Det finns mycket som utarmar vår landsbygd just nu. Servicen försvinner, skolor läggs ner och resekostnaderna ökar. Tilltron till myndigheter och de som bestämmer minskar och populistiska partier ökar sitt inflytande. Ovanpå detta miljökris och pandemi. Ibland känns det verkligen tungt och grått.

 

Höstkänsla

Jag har bytt mina "Vårt hem-tavlor" till några med höstmotiv. Oktoberflytt var vanligt förr. Statarna hade en vecka i oktober när man hade möjlighet att byta arbetstagare och flytta. Och många gjorde det, man hoppades ju alltid på att få det bättre.

 

Sista rosen

I år har hösten känts ovanligt seg och soldagarna har varit få. Inte så mycket häng i uterummet med andra ord. Och bloggandet kom alldeles av sig också. Däremot har vår torkmaskin gått varm och vi har torkat massor av trattkantareller och äpplen.

 

Starkt om Shuggie

En djupt berörande roman om Shuggie som växer upp i ett gruvarbetarområde i utkanten av Glasgow. Fattigdom, misär, missbruk och mobbning präglar hans uppväxt. Ja, det är en riktig eländesskildring i stil med vissa engelska filmer. Men boken är mer än så. Den är också en stark skildring av den lilla pojkens stora kärlek och omsorg om sin drickande mamma. Och det finns även humor och bitande kritik i skildringen av Thatchers 1980-tal. Romanen fick Bookerpriset 2020.