Trevlig läsning i mars

Först läste jag Pizzeria Roma av Elin Persson som handlade om den slitna och sjukskrivna svetsaren Magnus som tillsammans med sina vänner ofta träffades på pizzerian i den lilla orten i avfolkningsbygden någonstans i södra Norrland. En fin berörande historia om manlig vänskap.

I slutet av månaden läste jag En bit av Bodil av Sara Lövestam. Där försöker avlidna Bodils son hitta svar på frågor om sin mamma och hennes liv som ung. Boken anknyter också till Monikaböckerna, som jag tyckte mycket om av samma författare.

 

Månadsbok i april

Den första bok av Karin Berglund som jag läste var Längtans blommor. Sen var jag fast. Hon skriver så underbart och tar fantastiska bilder så det är en njutning att läsa hennes trädgårdsböcker. Och så härligt det är att det finns flera!

 

Vemod

Det är längesen vi hade hundar nu. Vår sista golden retriever, Hedda dog 2018. 

Idag när vi tog ner en buske i trädgården hittade vi en av deras dragkampsknutar mossig och inväxt i vintergröna. Det kändes så vemodigt men jag minns med glädje alla åren med hundar. Och det var ju faktiskt hundarna som gjorde att min man och jag träffades för nästan 45 år sedan.

 

Lite vår är det i trädgården också

En enda snödroppe i min stora rabatt! Vet inte hur många jag har planterat genom åren men just där trivs de inte. Eller också är det sorkar och vattensorkar som äter upp dem ( och mycket annat). Ja, det är inte jag som vinner den kampen. I år hann jag fotografera de små krokusarna innan rådjuren var framme. Också i den kampen är jag en förlorare.

 

Små gula solar

Jag har aldrig kunnat motstå lusten att plocka vårens första tussilago och sätta dem i en liten vas. Undertill var vasen prismärkt med 2,25 så det var nog ett tag sen den köptes.

Tussilago doftar egentligen inte så gott men doften är så förknippad med vår och dammiga vägar.

 

Och däremellan kommer fastan

I år blev det körsbärsgrenar i alla vaser. Vi har nämligen sågat ner en del träd i vår körsbärslund. "Blommorna" i riset är gjorda av skruvkorkar, tygrester och knappar. Rosetterna är av de små smala banden som sitter i nyköpta kläder för hålla fast dem i galgarna. Lite återbruk med andra ord.

 

Finaste kaffeburken

Någon Mon Amie-kaffeburk är jag inte intresserad av men jag tycker mycket om min kaffeburk med proviniens. När jag var liten hade mamma alltid små kryddskorpor i den. Och som jag älskade dessa kryddskorpor! Jag tror att receptet kom från Prinsessornas kokbok. Det var väl därför jag fick burken av mamma en jul. Under burken hade hon klistrat ett litet tidningsurklipp om Hakon Swenson, han som grundade Hakonbolaget och senare ICA. Han hade varit sommargäst i Söräng och hade köpt mjölk av mormor och morfar. Mormor fick burken med kaffe som tack.