När jag hade läst Skattkammarön blev jag sugen på att läsa Den hemlighetsfulla ön
av Jules Verne. Den var en av mina favoritböcker på mellanstadiet.. Jag hade den
ständigt som bänkbok i skolan. Den har hållit bra tycker jag. Det är fortfarande lika
spännande att läsa om hur de skeppsbrutna ordnar sin tillvaro på ön. Den speglar
förstås sin tid och det koloniala tänkesätt man hade då. Sedan läste jag Kapten
Grants barn som man väl egentligen ska läsa först. Den var däremot så full av
fördomar på var och varannan sida så att det bara blev för mycket t ex "Vad är
det för en apa? frågade majoren. Det är ingen apa. Det är en äkta australier,
svarade Paganel." Nej, den boken kändes dammig numera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar