Aktuellt ur klippboken

Påskamaryllisar

Jo, jag har haft amaryllisar som har blommat från första advent till påskveckan.

Här är de sista.

Åttiotalspyssel

På åttiotalet gjorde vi små garnbollar runt en kycklingmall.

Lite Bodiltwitter

Jag måste få citera Bodil Malmsten igen. Hon har förresten precis kommit ut med 

en diktsamling "Det här är hjärtat" som jag är väldigt sugen på att läsa.

"Om att bli gammal. Den goda nyheten är att livslängden ökar; den dåliga nyheten

är att de extra åren läggs till på slutet.

                                                                       Bodil Malmsten på Twitter

Mera påskpynt från förr

Här kommer en sjuttiotalsklassiker. För vem använder väl numera diskduk av 

skumgummi till pynt. Finns det överhuvudtaget såna diskdukar fortfarande?

Kycklingarna är gjorda av rullade remsor av tunn skumgummi. Ögonen är av

kryddpepparkorn och kycklingen är limmad på en bit kartong.

Ännu ett par klassiker

När jag hade läst Skattkammarön blev jag sugen på att läsa Den hemlighetsfulla ön

av Jules Verne. Den var en av mina favoritböcker på mellanstadiet.. Jag hade den 

ständigt som bänkbok i skolan. Den har hållit bra tycker jag. Det är fortfarande lika

spännande att läsa om hur de skeppsbrutna ordnar sin tillvaro på ön. Den speglar 

förstås sin tid och det koloniala tänkesätt man hade då. Sedan läste jag Kapten

 Grants barn som man väl egentligen ska läsa först. Den var däremot så full av 

fördomar på var och varannan sida så att det bara blev för mycket t ex "Vad är 

det för en apa? frågade majoren. Det är ingen apa. Det är en äkta australier, 

svarade Paganel." Nej, den boken kändes dammig numera.

Påskpynt från förr

Den här lilla rara påskkäringen härstammar från 1960-talet. Varför inte 

göra ett gäng sådana att pynta björkriset med?

Loppisbroderiet

Jag kämpar på med mitt "loppisbroderi". Det är förfärligt många gröna toner

att hålla reda på i basilikan. Jag har tänkt att det färdiga broderiet ska fällas in

i en kudde till kökssoffan.

Kaffehyllan

Det här är vår kaffehylla. Tyvärr tar vi oss inte tid så ofta att mala  från grunden.

Det borde vi göra. Det blir ju så mycket godare. Och det är ju egentligen en

tillfredsställelse att låta saker få ta sin tid. Man liksom vilar i görandet.

Vantväder

Nu blev det vantväder igen! Vantarna är stickade efter ett norskt mönster.

De är tovade i tvättmaskin. Jag funderar på att sätta på en eller två små

garnbollar som dekoration ovanför rynket. Vi får se!

Före tovning.

Tristess

Det här måste väl vara Sveriges tråkigaste vykort?

De föreställer Svenska Salpeterverken i Köping.

Korgen

Den gröna korgen är min mans. Han hade den när han plockade blåbär och lingon

som liten pojke. Den får mig alltid att tänka på Putte i blåbärsskogen. Det är roligt

att ha kvar några saker från sin barndom.

Den första

Idag på morgonpromenaden med hundarna hittade jag den första tussilagon.

Den är alltid den bästa, eller hur?

För omslagets skull

Den här boken lånade jag för det läckra omslagets skull. Det är gjort av 

Sara R. Acedo. Okej då, jag har förstås svårt att motstå en Agatha Christie

som jag inte har läst. "Huset på udden" är en psykologisk thriller utan vare

sig Poirot eller Miss Marple. Agathas egen favorit tydligen men kanske inte

precis min även om den var rolig att läsa.

Skorpkärlek

Jag älskar skorpor men tar mig inte alltid tid att baka sådana. Här kommer i alla fall

ett recept på verkligt goda grahamsskorpor. Är alldeles utmärkta att äta mjuka också!

Grahamsskorpor 64 st

100 g smör, 1/2 liter mjölk, 50 g jäst, 1 1/2 tsk salt 1 msk brödkrydda( eller stött anis, fänkål

eller koriander) 6 1/2 dl grahamsmjöl, 1 dl kruskakli, 6 dl vetemjöl.

Gör en deg på vanligt vis alltså smält smöret, häll i mjölken och lös jästen i den ljumma 

blandningen. Blanda i resten av ingredienserna och låt degen jäsa i 30 minuter. Dela degen

i fyra delar och gör åtta bullar av varje del. Låt jäsa på plåt i 30 minuter. Grädda i 225

grader i ca 10-15 minuter. Klyv bullarna med en gaffel när de svalnat. Lägg halvorna

 på en plåt och rosta i 250 grader några minuter. Eftertorka på svag värme 75 grader. 

Det tar några timmar.

Vill ha, vill ha!

Jag lånade Bruno K. Öijers nya diktsamling "och natten viskade Annabel Lee" på biblioteket.

Att läsa den är som att komma tillbaka till känslan som man hade när man upptäckte alla 

diktare och dikter som tonåring. Alltså mycket hjärta, vemod och smärta. Och alldeles 

underbart! Nu vill jag ha ett eget exemplar för att kunna stryka under i.

Oreokakor

På nätet finns recept på Oreokakor,bl a bloggen Söta saker har ett sånt.

Trots att jag vet att jag tycker att fyllda kakor är väl söta var jag tvungen 

att prova. Och viss blir de mycket godare än köpta, det blir de. Men nog 

är de väl söta i längden. De var roliga och lätta att baka.

Nålvantarna

De nålbundna vantarna som jag påbörjade på kursen i julas är äntligen klara.

Kursen var på Garnkällaren i Rättvik och kursledare var "Handarbetaren" som

bloggar på tidningen Hemslöjdens hemsida. Där finns också många fina små

filmer hur man gör. I alla fall tovade jag vantarna ordentligt så att de skulle bli

riktigt täta och varma. Så nu har jag ett par "nålvantar" precis som min morfar hade!

Björnbärsgott

Tack till lillasyster som delade med sig av sina björnbär!

Björnbärspaj

Pajskal: 150 g smör, 3 dl vetemjöl, 1 dl socker, 1 tsk bakpulver

Fyllning: ca 3 dl björnbär, 1 dl socker, 3 msk potatismjöl

Smält smöret och blanda det med övriga ingredienser. Tryck ut degen i en pajform(26 cm).

Fyll med bär. Strö över socker blandat med potatismjöl. Grädda i 200 grader mitt i 

ugnen i 20 minuter. Pudra över lite florsocker. Servera med glass eller grädde.

Hussesniffare

Det var bara att slänga upp mobilen och snabbt ta denna bild. Så kvaliteten är därefter.

Amaryllisglädje

Vi har, ända sedan advent, haft någon amaryllis som har blommat.

Och fortfarande står några på tur. Här kan man tala om att julen varar 

ända fram till påska! Men jag tröttnar aldrig på dessa ståtliga blommor,

vackra ända in i förfallet.

Längtan

Visst kan man längta till smultrontiden ibland?

"Det växte smultron där. Visst minns du de röda fläckarna i näven och sötman

mot gommen? Du minns myrorna som kilade och slet med sina stickor och hur 

det surrade och fänade i det sträva gräset med fröig timotej. Gulmåran andades 

ifrån sig sin svaga smultrondoft, den stora blåklockan stoltserade mitt bland 

vita lokor. Själva sommaren samlad. Visst var det så det var?"

                                                                                     Ur "Sagas bok" av Elsie Johansson

Alltid nya

Ingen solnedgång över Siljan är den andra lik. Den här var härligt färggrann!

MARS

Ett armband inspirerat av Marsfjällets färger. Snön, vårbäckarna och de mörka berget.