Den här visan sjöng morfar för min mamma och sedan mamma för mig.
När månen vandrar på fästet blå
och tittar in genom rutan.
Då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:
Vad du är lycklig, du måne klara,
som får så högt över jorden fara
och blott se på,
och blott se på.
Kristina Lagerlöf d 1853
Så vackert!
SvaraRaderaJag bodde en vinter vid Siljans strand, och minns alla nattliga promenader på sjön - men då var det sällan varmare än -20°.
Margaretha
Och nu är det sällan så kallt som minus tjugo! Igår var det full fart på Siljans is, skridskoåkare, sparkåkare och skidåkare men tack och lov inga skotrar!
Radera