Vi har min syster och svågers hund Bobby hos oss några veckor nu och det är konstigt men det känns som vi aldrig har varit utan hund. Han är en glad och stark golden retriever och det är ju den ras som vi "alltid" har haft och som en gång i tiden förde oss samman. Det är mysigt att kunna borra in tårna i hundpäls igen när man sitter vid matbordet, klia en kelsjuk hund och känna tryggheten i att någon vaktar huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar