Under en promenad hos syrran gick vi förbi ett luftigt bygge. Man kan undra hur länge det ska stå kvar? Konstigt nog är det vackert i all sin spretighet och sitt förfall. Gamla ödehus, lador och husgrunder ute i naturen gör mig nostalgisk och jag fantiserar om tider som varit. Men antagligen levde man ett hårt liv som inte är så mycket att längta efter.
Oh, att det inte brakar ihop, inte mycket att stödja sig på.
SvaraRaderaHa det bra!
Ja, eller hur? Trevlig helg!
Radera