Plötsligt finns den där bland lavendeln. Gulmåran eller Jungfru Marie sänghalm som den också kallas. Jag läser i Mariablomster av Eva Burman att enligt sägnen bäddade Maria i krubban med gulmåra innan hon lade ner sin nyfödde son där.
Mindre poetiskt är väl namnet trätogräs som man använde på Öland och i södra Sverige. Vid gästabud strödde man golvet med gulmåran. Sen skyllde man på gulmåradoften om man råkade i slagsmål.
Jag är iallafall glad att gulmåran växer i min trädgård. Den påminner mig om min barndoms somrar i skärgården, om havsbad, om smultronplockning och barfotaspring efter heta grusvägar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar