Bäst hittills

Jag har läst flera böcker av Jessie Burton men aldrig varit så där överförtjust.  Men hennes senaste Bekännelsen tycker jag om. Den pågår i två tidsplan, 1980-talet och nutid. Rose har alltid undrat över sin mamma, hon som försvann när Rose var en liten baby. Och på 1980-talet får man följa Rose mamma och hennes historia. Så småningom går förstås historierna ihop. 

Men visst har det gått inflation i såna här historier med flera trådar och olika tidsplan? Det får många romaner att kantra kan jag tycka för ofta är en av trådarna intressantast och jag märker att jag har en tendens att skumläsa resten.