Kristins Löjtnantshjärtan

Nu är jag klar med koftan som är designad av Wenche Roald.  Mönstret finns på Ravelry.  Jag är så himla nöjd med den, den är både snygg och sitter bra på. Garnet, Pernilla är också skönt så vi får hoppas att det håller måttet. Knapparna hittade jag i farmors knappburk, lite extra roligt, tycker jag.

Gult

Gult i trädgården är fint, tycker jag.  En av de vackraste rabatter jag har sett var en med tagetes i alla former och gräs som rörde sig i vinden. Så snyggt! 

Dikter under körsbärsträden

Jag sitter i solen under de blommande körsbärsträden, lyssnar till humlorna och bina och läser i Göran Greider bok En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande. Den innehåller självbiografiska stycken blandat med dikter och jag tycker väldigt mycket om den. För några år sedan läste jag boken I trädgården hörs andra ekon, och den är en riktig favorit.

Vitt

I ett hav av vitt blommar trädgården just nu. Under kvällspromenaden runt Gärdebyn känner vi oss nästan bedövade av all häggdoft. Tiden just nu är ljuvlig, underbar och alldeles för kort. Tiden vi kallar mellan hägg och syren..

Gullpudran

"Den har blommor som Daggkåpan och blad som Mandelblomman, vilken ock kallas Stenbräckan. Och det ser ut som guldstoft på de översta bladen." Så står det om gullpudran i August Strindbergs säga Blåvinge finner Guldpudran. Och ja, efter en del äventyr finner lilla förtjusande flickan Blåvinge förstås gullpudran och de kan hitta färskt vatten på ön. Slutklämmen är lite lustig. " Blåvinge har funnit Guldpudran! sade prästen när han kom i salsdörrn! Och nu är vi rika hela byn, för nu blir det badort!

Lite färg på tillvaron

Jag tycker att vi behöver sätta lite färg på tillvaron! Därför målade jag två pinnstolar i en orange färg för något år sedan. Och för någon dag sedan la jag på en lapptäckesduk som jag köpte i Tanzania för några år sedan. Men när vi äter middag i uterummet behövs enfärgade tallrikar annars blir vi snurriga av all mönsterglädje.

Gullvivan

Gullvivetiden är fin, tycker jag. Att plocka in buketter med gullvivor, förgätmigej, pärlhyacinter och styvmorsvioler är inte så dumt. Den röda gullvivan härstammar från en gullviva som min far fick i födelsedagspresent när han var liten på 1920-talet. Precis som med saker är det roligt med växter som har en historia.

Ödemarkens folk

När jag flyttade upp till Idre i början av 1970-talet för mitt första jobb fick jag en bok av min farmor. Den hette Ödemarkens folk och hade skrivits av farmors seminariekamrat Elise Olofsson. Den beskriver hennes arbete i den avlägsna byn Ulvsjö  i Mora finnmark. Det är en fin beskrivning av det lärarliv som väntade många av de unga kvinnor som hade gått några års sommarkurser för att bli lärare, arbete i ödemarksskolor runt om i Sverige. Det var tuffa arbetsvillkor och stor ensamhet då skolorna ofta låg mellan byarna. Jag har läst någonstans att många drabbades av psykisk ohälsa. Men Elise Olofssons bok är en frejdlig beskrivning av en tid som flytt. Då bodde 70 personer i Ulvsjö. Nu bor där 7. Kanske blir det en liten bilresa dit i sommar? Man ska ju hemestra i dessa tider.

Dalen

Naturreservatet Dalen-Hökolsberget i vitsippstid är en underbar promenad. Den börjar nere i Lerdal och man vandrar först förbi några ängar innan man kommer in i lövskogen och möts av fågelkvitter och mängder av vitsippor. Så småningom övergår skogen i mörk hemlighetsfull granskog och uppe på berget är det mest tallar och berg i dagen. Vi hade med oss kaffe så vi drack en kopp och njöt av utsikten över Hedsåsens fäbod.

Bäst hittills

Jag har läst flera böcker av Jessie Burton men aldrig varit så där överförtjust.  Men hennes senaste Bekännelsen tycker jag om. Den pågår i två tidsplan, 1980-talet och nutid. Rose har alltid undrat över sin mamma, hon som försvann när Rose var en liten baby. Och på 1980-talet får man följa Rose mamma och hennes historia. Så småningom går förstås historierna ihop. 

Men visst har det gått inflation i såna här historier med flera trådar och olika tidsplan? Det får många romaner att kantra kan jag tycka för ofta är en av trådarna intressantast och jag märker att jag har en tendens att skumläsa resten.

Nobelpristagare

En mycket speciell bok om mycket speciella människor har Olga Tokarczuk skrivit. Styr din plog över de dödas ben liknar inget annat jag läst och den lämnar mig inte ifred. Jag glömmer många av böckerna som jag har läst men knappast den här och det är väl ett bra betyg även om jag inte vet om jag tyckte om den. 

Hackspetten

Vilket trist väder det är! Blåsigt och kallt och rätt som det är vräker snön ner. Vi har fortfarande fågelmatningen igång, det är ju ont om insekter. De senaste dagarna har en hackspetthane gästat oss. Han hackar på talgbollarna och sitter där minst en kvart varje gång. Han landar på stolpen och hoppar sen upp till talgbollarna. När han ger sig av gör han likadant, hoppar till stolpen och flyger därifrån.

Av nässlorna i trädgården

Nässelsoppa brukar jag göra varje år. Det är ju så gott! I år försökte jag mig på att göra nässelbröd efter recept på nätet. De går bra att äta men jag är inte helt förtjust i dem. Så jag får nog hålla mig till soppan och omeletter med nässlor.

Tröja

Min kofta med Löjtnantshjärtan är nästan klar, det är bara svårt att köpa knappar och band till den just nu. Så därför har jag börjat på ett nytt projekt, en kortärmad tröja i lin och bomull, Sommer Ella. Man stickar den uppifrån och ner och mönsterstickningen är rolig att göra som vanligt. Slätstickningen som kommer sen brukar vara lite tristare. Jag får väl titta på någon serie samtidigt. ;-) 

Limsjön

När man sitter i karantän är det tur att naturen finns. Och vi har det väldigt bra här i Sverige som inte är "inlåsta" i bostaden. En dag vandrade vi runt Limsjön i Leksand, 7 kilometer fyllda av fågelsång och vitsippor!

Mosippa

En dag åkte vi ner till tallskogen på andra sidan Rättvik för att plocka tallkottar att ha i botten av alla krukor som vi sätter tomatplantor i. Det är istället för lecakulor. Och där på tallheden växte de, mosipporna. Första gången jag såg en mosippa var när jag jobbade i Idre i början av 1970-talet.  Där kallade man dem för taletuppa som väl betyder ungefär tjältopp.

Skiraste grönt

Nu är björkarna som vackrast. Det står som ett flor kring dem i skiraste grönt. Det är ju ganska kallt så det går långsamt och då får jag ju njuta lite längre. Jag vill bara vara ute nu och njuta av allt det vackra.

Just nu i maj

Just nu i maj

Läser jag Styr din plog över de dödas ben av nobelpristagaren Olga Tokarczuk. 

Lyssnar jag på Sara Parkmans fantastiska CD Vesper.

Tittar jag på Sanditon på SVTPLAY,  serien som bygger på Jane Austens oavslutade roman.

Längtar jag efter att kunna umgås som vanligt igen.

Det är bloggen Kulturkollo som har infört Just nu och nu hänger jag på.