Jag tycker så mycket om Elly Griffiths böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway. Men tyvärr har jag börjat reta mig mer och mer på alla hennes tankar och kommentarer om den egna kroppen. Som till exempel "kameran såg ut att lägga på henne tio femton kilo", "Shonas hud har samma färg som svagt te. Ruth vet att hon själv trots solskyddsfaktor femtio sakta håller på att bli röd som en Londonbuss", "Dessutom är hennes kropp så vit och det kan inte förnekas att det finns alldeles för mycket av den" osv osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar