Vackra i sitt förfall

Det är inte alla tulpaner som är vackra när de vissnar. men somliga är nästan vackrast då. Några blommor som inte fick chansen att vissna var mina vildkrokusar. När de blommade som vackrast åt rådjuren upp dem! Vi har en granne som tycker att det är en bra idé att mata rådjuren. Så nu har vi en flock huliganer som stryker runt i området och äter upp det mesta.

Ny tapet

Vi har bara en vägg i köket som behöver tapet och ända sen vi flyttade in 1983 har vi haft vår fina tapet med lingonmönster från Duro. Men nu var den bara alltför sjaskig. Äntligen kom vi till skott och Stig Lindbergtapeten blev väldigt snygg i köket, tycker vi.

Brallor

Det blev mycket garn över när jag stickade rävkoftan. Så det räckte till ett par stickade byxor att ha under overallen i höst. Garnet heter Sisu.

Höghalsat

 Min farmor och hennes väninna, visst är de vackra i sina höghalsade klänningar. Det är tidigt nittonhundratal och det var modernt med långa halskedjor som gick ända ner till midjan. Håret är uppsatt i stora burriga frisyrer. Snart är det tjugotal och man klippte det kort. Man samlade alla sina vänner i stora otympliga album. Tyvärr skrev aldrig min farmor namn under bilderna så de flesta är för mig okända.

Stadsgrind

Jag kan inte låta bli att fotografera fina grindar som jag stöter på. Den här gick jag förbi när jag var i Västerås härförleden. Visst är den som gjord att öppnas för ett hästekipage i en svunnen tid?

Så bra

Jag har läst ett par ungdomsböcker som jag måste få tipsa om. Först Brun flicka drömmer av ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson. En helt underbar uppväxtskildring.

Sen Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström, en bildroman som är spännande och otroligt vacker. Det är bilduppslag att verkligen försjunka i. Och man hittar detaljer som man känner igen, t ex en berömd tavla av Helene Scherfbeck på en vägg.

En magisk solnedgång

För någon vecka sedan gick solen ned samtidigt som det snöade. Det blev ett helt magiskt ljus.

Det kom ett brev...

Jag har en packe brev som min mormor och farmor har skrivit i början på femtiotalet. Vad roligt det är att läsa om stort och smått. När jag läser kommer jag tillbaka till den där femtiotalskänslan som är så svår att återkalla annars.Gamla vykort är också roligt att ha kvar några, både för motiven och hälsningarna på baksidan.

Jag kommer att tänka på Pär Lagerkvists dikt ur "Den lyckliges väg". Här kommer första versen

Det kom ett brev om sommarsäd

om vinbärsbuskar, körsbärsträd,

ett brev ifrån min gamla mor

med skrift så darrhänt stor.

Vår?

Vår? Nej, inte riktigt än! Jag vill njuta av den härliga vårvintern. Krispiga mornar och soliga dagar med takdropp och dagsmeja. Gå promenader i solen. Sitta på trappan på sydsidan med en tekopp eller njuta av värmen i uterummet.

Post

Tur att man får det mesta i postväg via mail och sms nuförtiden. Nu när brevbäraren ska dyka upp mera sällan. Fast visst saknar jag tiden när alla skrev brev och vykort. och vad roligt och även vemodigt det är att läsa gamla brev.