Jag hinner aldrig riktigt med maj, tycker jag. Det händer så mycket på alldeles för kort tid. Jag känner mig som frun i Alf Henriksons vers som står vid makaronerna och syr på en klut och så har häggen blommat ut. Ja, körsbärblomstiden är förbi för den här gången och några koppar te blev det iallafall i min körsbärslund. Nu får jag nöja mig vid Astrid Lindgrens beskrivning av Körsbärsdalen och den går ju inte av för hackor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar