Bort längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi har eld, vi har kött, vi har brännvin till tröst,
här är helg, djupt i skogarnas ro.
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen Brogren och spela en vals
för spökblåa, månlysta snår!
Under stjärnornas glans flyger nattens dis
som ett sus över barkhöljt tak,
och det tjuter i Lammeloms sprickande is,
där det stöper från öppen vak.
Det är mil efter mil till lador och hus
där frosten går tjurigt vid grind,
här är lustigt i stockeldens gula ljus,
som darrar i nattens vind.
vers 1-4 ur Helgdagskväll i timmerkojan av Dan Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar