Mormors spetsar

Hundlokan dyker upp i många kända dikter. När jag gick i gymnasiet upptäckte jag Gunnar Ekelöf. En av mina älsklingsdikter var Eufori och där finns dessa rader: "havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet"
Harry Martinssons skrev: "De vita hundlokorna med sitt blomflor skira
                                           blev ödestugans sista gardiner."
Den nyligen bortgångne Lars Gustavsson började sin dikt Sörby elegi med följande strofer: "Hundloka och kamomill svallar mot grunden av slaggsten
från hyttorna som en gång fanns."
Och visst är den värd många diktrader, eller hur? Jag tycker så mycket om namnet Mormors spetsar på hundlokan. Jag tänker alltid på min mormor som nästan alltid virkade, både lakansspetsar och överkast. Alla vi 18 barnbarn fick varsitt virkat överkast.