Gamla kära Poirot

Jag fick en gammal goding från 1938, som finns i nytryck, av min dotter

i julklapp. En härlig deckare där den dysfunktionella familjen, där alla

verkar hata varandra, firar jul på sitt gods. Naturligtvis sker ett mord och

Hercule Poirot kallas till platsen. Mer avslöjar jag inte. Läs och njut!

Julslut

Jaha, så var det tjugondedag Knut, slutpunkt för julen. Jag plockar ner allt pynt

 och alla våra reseminnen som vi brukar hänga i granen. Träskorna från Holland,

enhörningen från Leksand, flaggan från Nya Zeeland, massajen från Tanzania och 

alla de andra minnena åker ner i sina askar till nästa jul.

Ut ur garderoben

Att kliva in i en garderob och komma ut i en helt annan värld. Vad kan

vara mera lockande?

"Tio minuter senare var hon framme och såg att det var en lyktstolpe.

Just som hon stod och tittade på den och undrade hur det kunde komma 

sig att det stod en lyktstolpe mitt i en skog och funderade på vad hon nu 

skulle göra, hörde hon ljudet av trippande steg som kom närmare och närmare.

Och strax därpå dök en mycket underlig varelse fram mellan träden och kom

ut i lyktskenet. Han var bara lite större än Lucy och över huvudet höll han ett

paraply, som var alldeles vitt av snö. Från midjan och uppåt såg han ut som en

människa, men hans ben var skapade som en gets"

C.S.Lewis böcker om Narnia är som gjorda för att läsas eller läsas om i januari,

eller hur?

Norrländsk spänning

Jag har läst "Stallo" av Stefan Spjut. Början är suverän. Han har verkligen lyckats

fånga nittonhundrasjuttiotalet. Sen är det kanske en onödigt lång startsträcka innan 

det  börjar hända saker. Blandningen av mänskliga brott och troll som kan anta

djurhamn har i Stefan Spjuts händer blivit en spännande och läsvärd berättelse.

Nålbindning

Jag har gått en kortkurs och lärt mig den gamla tekniken nålbindning.

Det är en uråldrig teknik där man ritar sitt eget mönster. Här har jag

börjat på mina första vantar!

Kamoflagefärg

Ser ni Mejan? Snacka om kamoflagefärg!

Förgången tid

Att vandra i skogen och hitta en förfallen fäbod är både vemodigt och vackert. Människorna som byggde den och de som arbetade där är alla borta. Snart är alla spår från den här tiden försvunna.