Den 30 november 17.00

Adventssöndag och jag tänder första ljuset i ljusstaken efter min mor. Den är så förknippad med min barndom och väcker många tankar och minnen.

 

Vilken berättelse!

Varje människa är unik men samtidigt en tråd i ett större mönster. Eller är det så? Är mönstret en inbillning eller är det sättet att berätta, valet av händelser som gör att det verkar uppstå sammanhang?

Jag läser sällan för tjocka böcker numera. Men den här boken på 800 sidor kunde jag inte motstå, den är nämligen en riktig pärla. Storkens och dromedarens sång av den nederländska författaren Anjet Daanje är inspirerad av systrarna Brontes liv. I elva kapitel får man följa olika människor som på något sätt har en relation till de fiktiva systrarna Drayden eller deras romaner. Det första kapitlet handlar om liktvagerskan Susan som tvättade en av systrarna efter döden.

Bokens stora ledmotiv är död, syskonskap och kärlek. Små motiv som återkommer i alla berättelserna är tex björnbär, flugor gravar och pianon.

Njut du också av min bästa läsning i november!

 

Oktoberläsning

Jag har läst alla Elizabeth Strouts böcker som finns översatta och hon är verkligen en favorit bland kvinnliga amerikanska författare. De är så skenbart enkla och handlar inte om stora ting. Hon beskriver livet som det är och blev på ett sätt som gör att man vill att boken aldrig ska ta slut. Egentligen begriper jag inte hur hon gör men det är väldigt, väldigt bra!

I Lucy vid havet är det pandemi och hon och exmaken William drar sig tillbaka från New York till en isolerad stuga vid havet i Maine. De pratar, promenerar och umgås med andra ute och på avstånd. Ja, man minns precis hur det var.