En dag kom jag på att jag kunde klä smideskronan, från Käck och Hedbys i Leksand, i höstkläder. Jag trädde rönnbär på svart björntråd och fäste dem upptill och ute på armarna. Det blev riktigt stiligt, tycker jag.
Viss krävs det lite färg dessa grå dagar? Jag skulle nog aldrig klara av ett svart, vitt eller grått hem men sådana här dagar skulle det vara allra svårast. Alldeles nyss gick solen ner och genom en glipa i molnen blev hela "världen" alldeles aprikosfärgad. Riktigt kände hur jag piggnade till efter denna regntunga dag.
Min man är uppvuxen vid Ljusnan så därför var denna bok en självklar present. Två personer färdas i en liten eka på Ljusnan och under tiden berättar den äldre skrämmande historier med rötter i folktro även om många av dem utspelar sig i modern tid. Några historier är riktigt ruggiga men ibland lägger sig det i mitt tycke alltför blommande språket sig i vägen för min upplevelse. Den sista berättelsen knyter ihop "säcken" på ett smart sätt och man vill genast läsa första historien en gång till.
Förra veckan tog sommaren slut och nu är det höst i trädgården. Jag klipper bort allt gammalt i hallonlandet och vi flyttar in de gula hallonen som envisas med att placera sig någon annanstans än i hallonhäcken. Jag plockar in tomater, bönor och squash och gräver upp det sista av den rosa potatisen. Sen plockar jag massor av luktärter och till sist en riktig höstbukett med rudbeckia och nypon.
När jag städade bland mina garner dök den här kassen upp. Då mindes jag när Epa kom till brukssamhället där jag växte upp. Hur vi storögt vandrade mellan hyllorna och tittade på allt fint som man kunde köpa ifall man hade haft pengar. I gymnasiet fikade vi vi ofta där, te och en vaniljbulle för fem kronor. Gardintyg till mitt första egna boende, brunrutigt minns jag att det var, köpte jag också på Epa. En gammal plastkasse kan väcka många minnen till liv.
En ny bekantskap är Jess och Bluey, poliser i det heta och fuktiga Darwin i Australien. Christina Wahldén skriver initierat om hettan , luftfuktigheten och krokodilerna. Hon skriver om ursprungsbefolkningen, orättvisor och våld mot kvinnor. Det märks på språket att hon har skrivit ungdomsböcker tidigare så det är lättläst och spännande läsning.
Min dotter gjorde en så god lingontarte i helgen. Hon rullade ut en rulle smördeg på en plåt och delade den i åtta bitar. Sen rörde hon ihop mandelmassa, lite mjukt smör, lite socker och ca en tsk stött kardemumma till en smet som hon fördelade på smördegen. Sen strödde hon på lingon och lite socker, penslade kanterna med ägg och gräddade i 200 grader i ca 15- 20 minuter. Jättegoda ljumma med glass. Egentligen kan man dela dem i mindre bitar. De blev onödigt stora.
September och jag tvättar och stryker sommardukarna. Alla är de ärvda eller loppade med tryckta mönster. Dukar som man köpte med sig som souvenirer från sina semesterresor under fyrtio-och femtiotalet. Jag är löjligt svag för dessa dukar. De signalerar sommar och kaffekalas vid vita trädgårdsmöbler, barndomsnostalgi.
Sara Lövestam är en av mina favoritförfattare. Hon har nyss kommit ut med den första boken i en serie om Monika. Ljudet av fötter, Första Monikabok heter del ett i serien. Monika kämpar med att försöka bli gravid och samtidigt börjar hon bli mer och mer intresserad av och börjar forska om sin släkts historia. Och det är lite krångligt eftersom Monika är fosterbarn. Berättelsen vindlar sig fram och det ska bli spännande att följa Monika i kommande böcker.
Vad härligt det är att kunna plocka in buketter från trädgård och natur. Och det kan man ju faktiskt göra nästan hela året. Ringblommor är så fina, tycker jag, här kombinerade med fläderbär.
Jag hade tänkt ta ner mina amplar då de börjar se rätt överblommade ut nu. Men de vackra spindelnätet och spindeln gjorde att jag tvekade. Det känns fel att förstöra spindelns arbete. Så den får hänga kvar ett tag till.