"Den har blommor som Daggkåpan och blad som Mandelblomman, vilken ock kallas Stenbräckan. Och det ser ut som guldstoft på de översta bladen." Så står det om gullpudran i August Strindbergs säga Blåvinge finner Guldpudran. Och ja, efter en del äventyr finner lilla förtjusande flickan Blåvinge förstås gullpudran och de kan hitta färskt vatten på ön. Slutklämmen är lite lustig. " Blåvinge har funnit Guldpudran! sade prästen när han kom i salsdörrn! Och nu är vi rika hela byn, för nu blir det badort!
Lustigt att du skriver om gullpudran just nu - på min morgonpromenad i dag så tänkte jag på den här berättelsen. Inte för gullpudrans skull utan därför att jag sicksackade mig fram mellan alla sniglar och kom att tänka på Blåvinge, som undvek att trampa på alla myror.
SvaraRaderaMargaretha
När det gäller alla dessa sniglar är jag tyvärr inte alltid lika mild som Blåvinge.
Radera