När det gäller dikter om årstider eller månader kommer jag ofta i tankarna tillbaka till gamla diktare. Jag undrar om de levde mer årstidsbundet? Den första dikt jag tänker på i samband med juni är förstås Harry Martinssons underbart vackra Juninatten.
Nu går solen knappt ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de har mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juninatt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.
En annan dikt som jag tycker mycket om är Sommarorgel av Johannes Edfelt.
Långt bortom doftlösa år
sommarens honungsdoft:
vaggande, rusande, len
steg den bland körsbärsträd.
Långt bortom tonlösa år
äppelträdens musik:
kronorna, fyllda av bin,
gjordes till orglar då.
Bengt Anderbergs Så var det i sommarliga ängar är också en favorit.
Så var det i sommarliga
ängar
gräs och ranunkler barnsligt
klara
ett fågelbo din varma hand:
så var det att röra vid din
mun
som när en blomma öppnar
sig mot dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar