Jag behöver både det fula och det fina. Blir det för mycket av det vackra står det mig upp i halsen till slut, ungefär som när man har ätit sig för mätt på det söta. Fult och fint på samma ställe är perfekt, tycker jag, som maskrosorna som trotsar asfalten vid bensinstationen eller som här där rosorna slingrar sig runt elstolpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar