Boken börjar med att Albanien skakas av demonstrationer och Lea gråtande kramar benet på en staty av Stalin. Sedan går vi bakåt i tiden och fär en skildring av landet under Enver Hodjas styre. Efter 1990 förändras allt, demokrati och marknadsekonomi införs dock inte problemfritt.
Boken är oerhört bra skriven. Den är rolig, spännande och sorglig men även samhällskritisk och skarp. Och jag bara älskar skildringen av familjen och dess grannar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar