Restgarnsprojekt

Behöver jag flera par vantar? Nej, men det känns tillfredställande att göra av med restgarn. Och de är ju perfekta att ge bort. De här är inspirerade av vanten Strandfolk ur boken Sticka till vardags av Erika Åberg. De är stickade i Rauma finullsgarn.

 

Den första februari 14.15

Februari börjar bra med nyfallen vit snö och strålande sol. De hundra lånesparkarna har placerats ut på Siljan, vid Långbryggan och i Vikarbyn, och man har plogat upp banor för sparkåkning och skridskoåkning. Julbelysningen ser plötsligt malplacerad ut och solen värmer en aning. Vårvintern är här!

 

Granen står så grön och grann...

Läste i någon tidning att man i Belgien varnade för att äta av granbarren som man gör i nordiska länder? Och då tänker jag förstås på mumintrollen som åt barr inför vintervilan. Annars hör man väl inte talas om så mycket barrätande. Däremot har jag någon vår gjort saft på barrskott och citroner. Väldigt läskande och gott!

Och jodå, vi har slängt ut granen trots att de späda skotten gjorde det lite svårare att skiljas från den.

 

Roligt men pilligt

Det var länge sedan jag virkade halsband nu men här är jag igång och trär och virkar ett halsband av modellen Anna. Funderar på att göra några till nu när jag ändå håller på. Just det här ska få skinnskodda ändar och en knapp och skinnögla som lås men jag gör nog några med vanliga silverlås också. 

 

Nybakat!

Bakade frukostbullar i morse efter Martin Johanssons bok Ett recept, hundra bröd. Just det här brödet fanns i DN för ett par månader sen. Man tar bara jäst stor som en tärning till 5 dl vatten. Sen jäser degen på köksbänken över natten. Så praktiskt för vem har plats för en jäsande deg eller en plåt i kylskåpet?

Ja, inte vi iallafall!  Det är gudomligt gott med nybakat på morgonen.

 

Ögonblicksbild 11.15 den 8 januari

Det snöar och snöar här som i en stor del av Sverige. Och vi skottar och skottar. Men just nu tar vi en paus och dricker elvakaffe. Visst är det tungt att skotta kramsnö men väldigt tillfredställande med ett jobb där det syns vad man har gjort!

 

Julvanten 2024

Under julhelgen har jag stickat ett par vantar i tvåtrådigt ullgarn. Mönstret är från Järbo som varje år lanserar en julvante designad av Maja Karlsson. Den tog sin tid att sticka då mönstret var oregelbundet på framsidan och det var ganska långa flotteringar så att man måste sno garnen om varandra. Men det blev till slut ett par vackra vantar, tycker jag.

 

Till min lilla pocketsamling

Jag har fått en ny bok till min lilla samling av Dorothy Sayers-deckare.

Lord Peter Wimsey är i högform i Pinsamt intermezzo på Bellonaklubben. 

Jag är så svag för dessa gamla deckare från 1920- och 30-talet.

 

Gott Nytt År 2025!

2024 års almanacka från Svenska Klassikerförbundet om grekiska och romerska gudar är förpassad till en burk. Där får den leva ett liv till som anteckningspapper på den tomma baksidan. Återanvändning ni vet... 

Årets kalender handlar om etymologi. Finfin läsning till morgonteet!