I lördags besökte jag Wåhlstedts spinneri i Dala Floda tillsammans med Rättviks Hemslöjdsförening. Efter en intressant guidning och en god sopplunch kunde jag förstås inte låta bli att köpa lite garn. Trots att jag har garn kvar sen ett tidigare besök på 1980-talet! Det är tråkigt att det mesta av ullen slängs i Sverige och att vi sen importerar från till exempel Australien och Sydafrika. Därför är de spinnerier som finns kvar och de som har nyetablerat sig så viktiga!
Vi var också till den rara lilla Hemslöjden i Dala Floda och till Ottilia Adelborgmuséet i Gagnef. Båda är väl värda ett besök!
Här sitter jag insvept i en av mina Wåhlstedtskoftor, och blir påmind om hur det var på den tiden då Lasse fortfarnde levde. Men det är ju jätteroligt att firman finns kvar i familjen, det är bara att hoppas att det så kommer att förbli.
SvaraRaderaJa, det är sorgligt att den svenska ullen inte tas om hand i större utsträckning. Men jag tror att det kan var svårt att få tag på folk som klipper, och många som har får har det ju inte för ullen i första hand, och de vet inte vad de ska göra med ullen.
Margaretha
Jag läste nyligen om att man testade ull som isolering i hus. Intressant, tycker jag, ull är ju inte lättantändligt precis.
Radera