Fyrtitalsstuk

Vi hittade en gammal sticktidning med härliga mönster med mycket markerade axlar.

Den snygga koftan med ett gammalt Ölandsmönster blev jag riktigt sugen på att sticka.

Min första baddräkt var en ljusblå stickad yllebaddräkt. Jag minns att den kliade och att den blev stor och tung när den blev blöt. Så att sticka en sådan känns inte så lockande. Den vackra jackan med Flodamönster skickar man in till Åhlén  och Åkerlund efter att man har stickat den. De ritar upp mönstret innan de skickar tillbaka den. Vilken service!

 

Ljuvligt doftande

I morse gick vi till Bysjön dit vi brukade gå med hundarna på midsommarafton under våra "hundår". Jag plockade en skogsbukett efter stigarna och skogsbilvägarna. Det blev långt fler än de 7 sorterna. Om jag lägger buketten under kudden ikväll kanske jag drömmer om skogsrået, älvor och troll?

 

Garnfynd

När jag flyttade till Rättvik på  1970-talet gjordes det garn här. Bland mammas kvarlämnade saker hittade jag en härva av det garnet. Den blev ett nystan som jag ska  sticka ett par raggsockor av. Kanske måste jag lägga till lite annat garn, vi får se. Mönstret är ur Sofia Karlssons charmerande stickbok, Stickning- en värmande kärlekshistoria.

 

En smärre katastrof

Nalle Puh, min mammas nalle, hittade vi i källaren. Den hade drabbats av en katastrof. Kan det ha varit en hund inblandad? Min dotter får ge den lite omvårdnad och sen ska den få återförenas med boken om Nalle Puh.

 

En värmande kärlekshistoria

För några månader sedan var jag på ett så trevligt föredrag i vårt kulturhus. Det var Sofia Karlsson som berättade om sitt liv som stickare och stickdesigner. Hon utgick från sin bok som är full av fina berättelser om vad stickningen har betytt i hennes liv och vackra mönster.

Just nu stickar jag vantarna Granit som är inspirerade av den sörmländska graniten och den gula vägglaven och som egentligen ska stickas i två toner av grått. Men eftersom jag använder slut på restgarner blev det en annan färgskala. Garnet är Rauma finull.

 

Bästa böckerna i maj

Som mycket av Fredrik Sjöberg är den nyutkomna biografin om Bruno Liljefors oerhört intressant och läsvärd. Trots all tragik är det en mycket underhållande biografi. Jag har också fått en lite annan syn på hans måleri.

Tar man sen bort skyddsomslaget uppenbarar sig en helt underbar bok! Nedan kan du se fram- och baksida.

En annan bok som jag fäste mig vid i maj var Blomsterdalen av Niviaq Korneliussen. Jag tror att det är den första roman jag har läst av en grönländsk författare. Den behandlar förhållandet till Danmark och det höga självmordstalet bland ungdomar. Den fick nordiska rådets romanpris för några år sedan.

 

Den 1 juni tidig morgon

Går en vända i trädgården och tänker på den där dikten om hundra sommardagar. Vår det Alf Henrikson  som skrev den eller var det Kajenn?

Dikten nedan är iallafall Alf Henriksons från 1961.

För skolbarn är sommaren utan gräns.

Alla människor minns hur det känns.

Med tiden blir åren emellertid korta.

Oändlighetskänslan är tidigt borta.

Här sitter jag nu med avund och ser

att barnen går inte i skolan mer.

Dem angår det föga vad klockan är slagen.

De sitter och metar i sommardagen.

De lyssnar sorglöst till gökens röst.

De vet att ofattbart sent blir det höst.

Abborren nappar och solen glänser.

För skolbarn är sommaren utan gränser.

Förresten hörde jag göken idag för första gången i år.